Johanna är min bästa vän.
Vi har känt varandra sedan vi gick i 8:an. Det dröjde inte länge förrän vi var oskiljaktiga bästisar. Det dröjde inte heller länge innan vi märkte att vi hade samma knasiga humor. Det vill säga helt störd humor. Vi är så lika! Johanna, om någon, kan få mig att skratta så jag nästan kvävs. Och det räcker med att hon bara säger ett ord så kan jag brista ut i skratt. Johanna är den människa som jag kan berätta allt för. Och jag vet att hon känner att hon kan berätta allt för mig. Vi är riktiga bästisar! (så som man var när man var liten ni vet). Jag saknar henne så oerhört mycket. KOM HEM IGEN ! PLEEASE ! I know you're in love with London, but I miss you so badly. KOM HEM NU !

P.S. Jag har inte glömt bort dig Joh(Myra), bara för att jag inte ringer. Jag lovar! Jag kommer snart ringa! D.S.